Ja eller mer korrekt pastorsbostaden, men Britten bodde i det här huset sist (och kanske längst) och hon var ju ingen pastor direkt. Vi kallar det alltså Brittens, och det har liksom fastnat så det kommer nog heta så för alltid.
Huset behövde nytt tak i första hand så det har Sebe och Bengt sysslat med i helgen. Ena sidan var ganska ok medan den andra var riktigt dålig. Stora hål där det regnat in i många år. Bara takstolarna fick vara kvar.
Ja jösses vilket slit! Men vilken glädje att få ett tätt hus. Förfallet går fort när taket har hål. Inuti är det en dröm. Nästan inget har förändrats sen det byggdes i slutet av 1800, jo plastmattor och några förspikade spegeldörrar och så.
Alla golv är typ intakta under lösa mattor - (inte limmade!) och hallen har målats i en konstig faluröd färg över orginalfärgen turkos. Köket har pärlspont under masonitskivorna och i finrummen finns 2 kakelugnar och ett lager tapeter. Här har ingen haft renoveringshets direkt.
Under skivorna står meddelanden från pastor Rolf Rundin. 1941 sattes skivor upp av Målarmästare Maxe, och han bodde i vårt hus! En trappa upp är det just nu luftigt värre.
Ute möter inne.
På övervåningen är det aldrig om-målad pärlspont i den där klassiska mintgröna färgen som jag gillar.
Idag ska takpannorna på - sen är det nog champagneläge!
