Vitt

ute. Riktigt skidåkarväder här om man nu sysslar med sånt. Känner några människor som åker Vasaloppet varje år. När de berättar sina lopphistorier sitter jag som på nålar. Snor som fryser, mjölksyra ut i hårtopparna och chokladkakor i armhålorna. Ja nästan som en förlossningsberättelse med värkarbete, lite nära döden, små slagsmål och till slut ett happy end. Inte ett öga är torrt.
Jag vill höra mer så ut med er nu Vasaloppsgalningar.

Själv pulsar jag ut till verkstan och börjar plocka ihop allt på hyllorna, summerar den här säsongen och gläds över alla fina människor som besökt mig i verkstan. Det är inte klokt.
Jag fick till och med en present igår. Av Emma trots att koppen (inte på bild..) hon beställt blev ganska ful. (förlåt) Fina hemstöpta ljus. Tack Emma!