torsdag 5 januari 2012

León





Nu faller alla tårar över tangentbordet. I går fick vår gamla älskade Ridgeback León somna in. Finaste finaste snällaste León. Vi har aldrig tagit ett svårare beslut trots att han knappt kunde gå de sista dagarna. Att springa är ju liksom livet för en hund. Att ta sats och tokspringa över åkrar och ängar var Leóns favorit. Det gör han nu, eller hur?



22 kommentarer:

  1. Så tråkigt att höra! Fina León. KRAM till er

    SvaraRadera
  2. Det är svåra beslut vi tvingas ta. Vi får inte vara egoistiska utan bara tänka så att vårt älsklingsdjur inte far illa...det är omänskligt att behöva bestämma, men tyvärr måste vi ibland göra så ändå. Det gör ont i hjärtat, ja hela kroppen...
    Jag tänker på Er.

    kram lisamaja

    SvaraRadera
  3. Han springer över gröna ängar och har det bra...
    Vet precis hur det känns

    Karin

    SvaraRadera
  4. Styrkekramar till dig/er, det är så tungt att bli av med en familjemedlem.

    SvaraRadera
  5. Klart han gör!

    Kanske han springer tillsammans med Zorba, Vilma och Pysen i hundhimmlen och har det jättebra!

    STOR varm kram!

    SvaraRadera
  6. Usch och fy!!

    De små djuren som skänker så mycket glädje fastnar i våra hjärtan. Det är därför det gör ont. Kram

    SvaraRadera
  7. Åh gud så sorgligt...Ja..självklart springer han nu. Vi tvingades också att ta det beslutet för några år sedan. Vi släppte vår lille vän fri. Och grät i flera månader.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  8. Du kan lita på att han springer allt han kan! Sedan vänder han sig om och tittar på er och hans ögon säger "tack".

    Det värsta med att ha husdjur är att dom lever så kort tid, men det är viktigt att man tar sitt ansvar som djurägare och ser när dom inte orkar mer.

    KRAM på dig!

    SvaraRadera
  9. Men åh, det svider i hjärtat att läsa! Klart han gör! KRAMAR i mängd till er /Cecilia

    SvaraRadera
  10. Åh vet precis vad ni går igenom just nu, det är fruktansvärt-vi var där för något år sen. Många styrkekramar! Maria W

    SvaraRadera
  11. Åh så sorgligt. Det är hemskt att fatta beslutet, även om man inser att ens vän plågas och inte kommer bli bättre.
    Nu springer han på härliga sommarängar dagarna i ända och mår bra igen.
    Tröstkramar från Lotta

    SvaraRadera
  12. Så sorgligt, det är svårt att ta beslut ibland. Kram

    SvaraRadera
  13. Åh ja det är verkligen ett av de svåraste beslut man kan göra..
    för snart 3 år sedan var vi exakt samma situation och vi lät henne somna in efter 13 år som vår lilla Snuffie....
    Ta hand om er
    De varmaste kramen
    sandra

    SvaraRadera
  14. Så ledsamt! Tänker på er!
    Kram Sofi

    SvaraRadera
  15. åh, det är smärtsamt, minns det som igår när vi tog bort vår flatte. Saknaden blir stor. Det är priset för den kärlek man fått under åren. Vi har en fin plats i trädgården där askan är placerad som vi kan gå till och tänka på vår fina vän. Kram

    SvaraRadera
  16. OOJ vad jag känner med dig och din familj, även mina tårar trillar. så svårt att ta beslutet men samtidigt ett ansvar man tar på sig den dagen den lilla valpen blir en familjemedlem. Vi fick lämna vår goldenkille till änglarna redan då han var tre, alldeles för tidigt, men han plågades av en tumör i huvudet och det gick inte att operera. Man får lov att tänka på det fina man haft tillsammans och glädjas över allt man ändå hann uppleva och bära i sitt hjärta även vetskapen om att man har gjort allt man har kunnat för att ens vän skulle ha det på bästa sätt så länge de var hos oss. Leon har det fint nu, ingen värk och inga hinder från att fara fram i sina lyckorus över ängarna. Kanske träffar han vår Chaplin.
    Önskar dig trots allt en skön helg. Med en varm Kram.

    SvaraRadera
  17. Åhh känner så med dig, vet hur du känner dig. All kärlek till dig och din familj❤

    SvaraRadera
  18. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  19. Tack för alla fina kommentarer och stöttande ord!
    León hade antagligen en hjärntumör som orsakade en rad anfall och även resulterade i dålig kontakt med bakbenen och balansen. Vi fick ha honom i nästan 12 år, även om han var sjuk det sista året.
    Det är oerhört tungt för oss men i dag känns det lite bättre..
    Kram till er alla!

    SvaraRadera
  20. Åhhh styrke kram från Sofia i Hjo

    SvaraRadera
  21. Åh, ja det är hemskt att behöva ta det beslutet. Men snällast mot Léon, för som du säger, vad är en hund om den inte kan springa? Jag tror de upplever själva livsglädjen i farten, vinden i öronen och gräset under tassarna. Nu begränsas han inte längre av en kropp som inte vill.
    Känner med er.

    SvaraRadera