Raku

I går var jag hos Kajsa och brände Raku. Såna här ägg bland annat. Så här gick det till:

Vi hade lite skröjbrända grejjer. Kajsa hade fat med fötter och burkar med lock. Jag hade ägg och små blomfat.

Kajsa hade blandat vit och turkos rakuglasyr som vi doppade och slabbade med. 

Sen var det bara att sätta igång. Kajsa har en modern Rakuugn som man brassar med gasol. 

Ser ni mitt fat där i hålet? Man kan se hela processen - när glasyren smält ut och ser blank och fin ut är det klart. Vid ca 900 grader. Då lyfter man på locket, lyfter ur det glödande godset och lägger det i hinkar med sågspån. Vi testade även hö men det brann lite väl mycket.

Vi fick besök av nyfikna förbipasserande och av goa keramikfantasten Paula.
Teorierna haglade om varför vissa saker sprängdes (bara mina, använde min vanliga lera - inte så tålig), hur mycket det skulle brinna och sota för bästa kracket, och hur kom det sig egentligen att den turkosa glasyren kunde bli så här?

Såklart kom vi fram till solklara lösningar som vid nästa bränning förkastades. Det är det som är så kul med Raku. Man kan aldrig veta hur det blir.

När godset svalnat en aning putsar man bort sotet med vatten och svinto. Ujuj vilken lycka det är att putsa fram krackeleringar. 

Det mesta av mina grejjer tog jag hem och putsade. Den turkosa färgen är helt fantastiskt stark - skimrar i grönt och guld!

Sotiga. Innan bad och skrubb.

Skrubba och gnugga bort
allt sot.

Under sotet gömmer sig
miljarder av sprickor med sot i.

Raku är det bästa som finns helt enkelt. Nu måste jag köpa mig en ugn, om någon har en som bara står och dammar - hör av er!